Man började bygga den ångisbrytare som i dag kallas Suur Tõll (efter en mytologisk jätte på Ösel) vid skeppsvarvet Vulcan-Werke AG i Stettin i Tyskland år 1912 på beställning av Ryssland. Fartyget sjösattes år 1913 men färdigställdes först år 1914 och fick då namnet Tsar Michail Fjodorovitj (Царь Михаил Фёдорович). Tallin blev dess hemmahamn. Fartyget byggdes för att trygga sjöfarten i Finska viken.
Fartyget var vid den tid då det byggdes världens mest avancerade isbrytare, och nuförtiden är det världens största ångisbrytare som bevarats i ursprungligt skick. Under de gångna hundra åren har isbrytaren hört till Ryssland, Finland, Sovjetunionen och Estland, och den har haft flera namn. Den har hett Tsar Michail Fjodorovitj och Wäinämöinen en gång och Volynets och Suur Tõll i två etapper; det sistnämnda namnet togs åter i bruk år 1988.
Små reparationer har gjorts vid behov. Åren 1950–1952 iståndsattes fartyget fullständigt vid Rauma-Repola skeppsvarv i Finland, och då byttes kolpannorna till oljepannor och pumpsystemen och inredningen renoverades.
Fartyget var verksamt i Kronstadt från år 1957 fram till 1980-talet, då det togs ur bruk. År 1988 startade Estlands Havsmuseum en process för att få fartyget tillbaka till Tallinn, så att fartyget inte skulle säljas som skrotjärn. Fartyget kom till Tallinn redan samma höst, och efter flera års renovering öppnades det för allmänheten år 1995. Från och med år 2004 har Suur Tõll stått i Lennusadam. Fartyget och den historiska utställningen ombord på fartyget öppnas på nytt den 19.6.2014, och nu är befälsmässen och flera andra utrymmen renoverade. Då har det gått exakt hundra år sedan fartyget anlände till Tallinn första gången.