Forskarnas undervattensvärld

Havsforskning är fascinerande och består av olika områden. Hur många av dem känner du till?

Hormoner från läkemedel i havsvattnet

Många läkemedel är betydande miljöföroreningar. Till ytvattnen kommer med avloppsvatten och slam från avloppsreningsverk hela tiden farliga föreningar (även syntetiska och naturliga hormoner) som härstammar från läkemedel. De svårnedbrytbara föreningarna hamnar till slut i havet. Eftersom Östersjön är ett känsligt ekosystem med låg salthalt, liten biologisk mångfald och korta näringskedjor är dess organismer känsligare för farliga ämnen än djur och växter i övriga havsområden.

  • Hormonerna kan orsaka förändringar i fiskars och blötdjurs reproduktionsorgan (t.ex. feminisation av hanars könskörtlar) redan vid mycket låga halter (<10 ng l−1).
  • Vid normal rening av avloppsvatten och dricksvatten försvinner inte dessa läkemedel, eftersom de är så svårnedbrytbara, alltså kemiskt persistenta.
  • Det finns för tillfället ingen lagstiftning för uppföljning av läkemedel i vattendragen och haven eller gränsvärden för dessa ämnen i renat avloppsvatten.
  • Hormonanalyserna för havsvatten är rätt dyra och de förutsätter låga detektionsgränser.

Geologisk forskning i östra Finska viken

Under de senaste åren har man bedrivit geoarkeologisk och maringeologisk forskning vid Finska vikens kust och havsbottnen i närheten av kusten. De huvudsakliga metoderna har varit analys av kustmorfologin, resultat av geologiska undersökningar (analyser av höjdskillnader i geografiska informationssystem, jordradar, borrning, sållningsanalyser, kol-14-datering), geoarkelogiska undersökningar och geologiska mätningar. Fynden har visat att det funnits bosättning vid Systerbäck lågland och Narva-Lugabuktens stränder under yngre stenåldern och äldre järnåldern. Man antar också att havsytan legat lägre än i dag vid flera tillfällen under Holocen (även innan Ancylussjön (11 000 cal.BP) och Litorinahavet (8 500 cal.BP) drog sig tillbaka). En förklaring till de vitt utbredda fördjupningarna i bottnen av vikens mittersta delar är att gas sipprat fram där ur havsbottnet, vilket i sin tur beror på nedbrytning av organiskt material i mikrobiologiska processer. Fördjupningarna av annat slag, exempelvis i Koporskajaviken och Viborgska viken, har däremot sannolikt uppstått på ställen där grundvatten trängt fram ur havsbottnet.

Märkning av fiskar

Uppföljning av fiskar ger biologerna värdefull information om ett vattensystems naturresurser före ett byggnadsprojekt, under det och efter det. På det här sättet kan man säkerställa att ett projekt har endast små verkningar på fiskbestånden. Man bedömer samtidigt också om fiskarnas vandringsrutter fungerar och om det förekommer större förändringar i fiskbestånden. Bevarandet av friska fiskbestånd är viktigt för att man ska kunna trygga denna livsviktiga näringskälla och skydda de naturliga ekosystemen och deras struktur.

Det finns olika slags märkningsmetoder för fiskar, exempelvis biologisk (naturlig), kemisk och fysisk (fenklippning eller märken) märkning.

Tillfälliga märken (som varar från några veckor till flera år) används för identifiering av fiskar då de fångas senare på nytt.

När märkta fiskar fångas på nytt får man värdefull information om fiskbeståndets storlek, vandringsbeteendet och överlevadsprocenten.

Fågelradar

Med hjälp av radarobservationer kan man följa fåglarnas rörelser och rutter och på så sätt bedöma risken för att fåglar kolliderar med höga byggnader (vindkraftverk, broar m.m.). Radar används nuförtiden också på flygfält för att förhindra fågelkollisioner.

  • Med radar kan man följa fåglars och andra djurs (fladdermöss, insekter) rörelser i luften på ca 10 kilometers avstånd både på dagen och på natten.
  • Samtidigt görs också observationer med kikare och/eller tubkikare för att utreda fågelarten och antalet fåglar i flocken.
  • Med laserkikare kan man också mäta avståndet till fåglarna samt deras flyghöjd.

Planering av havsområden

Planeringen av havsområden (Maritime Spatial Planning, MSP) är en process vid vilken man analyserar och styr den mänskliga verksamhetens områdesvisa och tidsmässiga fördelning i havsområdena för att uppnå de uppställda ekologiska, ekonomiska och sociala målen.

Planeringen av havsområden är integrerad, adaptiv, strategisk och deltagande verksamhet, som kan gälla för ett ekosystem eller ett område. Det finns flera nyttiga och innovativa hjälpmedel för genomförande av MSP. Ett sådant hjälpmedel är exempelvis den prototyp som testas för tillfället vid omfattande havsplanering som en del av naturskyddet och förvaltningen av östra Finska viken i projektet TOPCONS. Denna prototyp baserar sig på känsligheten hos olika landskapsenheter och livsmiljöer.

Biologisk mångfald

Östersjön, Kattegatområdet medräknat, utgör livsmiljön för 6 000 arter. I detta ingår 1 700 växtplanktonarter, nästan 1 200 djurplanktonarter, över 400 bottenväxtarter, över 2 000 bottendjursarter, nästan 400 parasitiska arter på ryggradsdjur, nästan 200 fiskarter och 3 sälarter. Dessutom påträffas vid Östersjön över 80 sjöfågelarter. Östersjöns salthalt sjunker ju högre norrut mot Finska viken man kommer. I faunan och floran ingår inte rent marina arter, såsom exempelvis vanlig sjöstjärna, som förekommer i danska sunden. Samtidigt lever i Finska viken vissa sötvattensarter, som inte påträffas i de delar av Östersjön som har högre salthalt. En del arter klarar sig i vatten av olika slags salthalt och de kallas euryhalina arter.

Traditionell provtagning på havsområdet. Man utvecklar hela tiden nya provtagningsmetoder, men mer traditionella metoder har använts i Finska viken redan under ett halvt sekel. Djurplanktonprov insamlas med specialhåvar, bottendjur med bottenprovtagare och vatten- och växtplanktonprov med egna provtagare. Siktdjupet mäts med en vit, rund skiva (Secchiskiva). Många av provtagningsmetoderna är i princip de samma som för 50 år sedan, men provtagningsutrustningen och analysmetoderna har utvecklats. Långtidsundersökningar har gett data som kan användas vid forskning av miljöförändringar på lång sikt och prognoser för deras framtida utveckling.

Konstgjorda rev är ett exempel på innovativ och i det närmaste naturlig och miljövänlig teknik med vilken man kan förbättra vattenkvaliteten i olika slags vatten. Konstgjorda rev består av exempelvis betongblock, rep och annat som människan placerar på bottnen. Dessa rev fungerar som underlag för djur som filtrerar sin föda ur vatten och samtidigt renar vattnet. Exempelvis blåmusslan (Mytilus trossulus) är en sådan art. Under de senaste årtiondena har konstgjorda rev visat sig vara en effektiv metod att minska på människans negativa verkningar på havet. Djur och bottenväxter fäster sig på deras yta, och de är fina skydds- och lekplatser för fiskar.

Försurning

Försurningen av havsvatten beror på att koldioxidhalten i luften ökar. Havets ytskikt binder atmosfärisk koldioxid med den följden att havsvattnets pH sjunker. Försurning av havsvatten orsakar ändringar i artsammansättningen och organismernas utveckling. Surt vatten skadar de delar av djuren som innehåller kalcium. För att få en noggrannare bild av försurningen av havsvattnen tas vattenprov, som sedan analyseras i laboratorium. Hittills har det gjorts försurningsforskning främst i världshav, men problemet håller på att bli allt mer aktuellt också i Finska viken. I Estland undersöks havsvattnets försurning vid Estlands havsforskningsinstitut vid Tartu universitet.

Medborgarnas observationer inom marina områden

Du kan rapportera dina observationer av Östersjön i Östersjöportalen på internet, på Järviwikitjänsten eller på riistakala.info.

Blågröna alger och blåstång

Maneter

Tumlare

Främmande arter