Skräp som är mindre än fem millimeter kallas mikroskräp. Merparten av mikroskräpet består av olika slags små plastpartiklar. Det finns otaliga plastsorter, och de innehåller gifter som är skadliga för hälsan. Därtill kan de i kemiska reaktioner binda till sig miljögifter från havsvattnet. De fungerar alltså som fästytor för exempelvis PCB-föreningar.
Plastskräp förekommer mest vid kusterna och i närheten av bosättningscentrum, men de mikroskopiskt små partiklarna kan transporteras långa sträckor med havsströmmar och vinden. Havsorganismerna kan inte urskilja dessa utan kan i misstag äta av dem, för mikroskräpet är av samma storlek som många havsdjurs naturliga föda. Man har hittat mikroskräp bland annat i humrar utanför Skottlands kust och fiskar i Engelska kanalen.
Varför behövs forskning?
Forskningen kring mikroskräp är ett nytt och intressant ämne och man känner ännu inte exakt till hur detta skräp inverkar på miljöns tillstånd. Det allmänna intresset för saken är positivt med tanke på forskningen, även om den breda allmänheten främst är intresserad av de olägenheter som mikroskräpet orsakar människan. Än så länge vet man dock ganska lite om dessa.
Det huvudsakliga syftet med mikroskräpforskningen är i dag att utreda hur mycket mikroskopiskt plastskräp det finns i haven och i vilka områden det huvudsakligen har ansamlats. Hur och om skräpet vandrar i näringskedjan har undersökts världen runt. Det problematiska med forskningen är för tillfället att detta är ett helt nytt område och det finns inte enhetliga standarder för undersökningsmetoderna. För att undersökningsresultaten skulle vara jämförbara med varandra borde man fastställa enhetliga standarder i EU.
Forskaren i sitt arbete
Forskare Julia Talvitie arbetar med ett projekt som uppstod på initiativ av Helsingfors stads miljöcentral och Helsingforsregionens miljötjänster HRM. Projektet går ut på att man undersöker avloppsvattnen som punktkälla för mikroskräp som hamnar i havet. Projektet finansieras av Nesslings stiftelse.
En vanlig arbetsdag för Julia börjar antingen i Viks avloppsreningsverk eller i Otnäs vattenlaboratorium. Det huvudsakliga syftet med den undersökning som hon nu håller på med är att utreda hur mycket plastskräp det kommer till Viks avloppsreningsverk, hur väl det avlägsnas i reningsprocesserna och vad det renade vattnet innehåller. Olika slags variabler, såsom tid av dygnet och årstid, har en inverkan på vad som kommer till reningsverket, så man måste göra en allmän bedömning utgående resultaten som inte grundar sig på belastningen vid bara en viss tidpunkt.
I praktiken består mikroskräpforskarens arbete av provtagning vid avloppsreningsverket, filtrering av prov och utförande av laboratorieanalyser. Det kan var svårt att urskilja mikroskräpet i proven bara med hjälp av mikroskop, och efter forskarens bedömning säkerställs därför resultatet med hjälp av en skild materialanalys. Ursprunget till all plast i proven går inte att fastställa men på ett allmänt plan kan plasten indelas i grupper. Olje- och kolbaserade partiklar är i allmänhet svarta, och klädfibrerna går att känna igen på formen.
Julia deltog i Östersjöutmaningens forskningsresa på m/s Muikku i början av hösten 2013. Under resan i Skärgårdshavet kartlade man bottnens syretillstånd och gjorde också bedömningar av mängden mikroskräp i hamnbassängen och i ett referensområde i Erstan. Fastän arbetsförhållandena ombord på fartyget på många sätt skiljer sig från förhållandena i det vanliga laboratoriet är metoderna dock rätt så lika de man använder vid avloppsreningsverket – exempelvis den filtreringsutrustning som Julia och forskningsmästarna vid Helsingfors stads miljöcentral utvecklat tillsammans användes också ombord på Muikku.
Lösningar på problemet med mikroskräp
Trafiken, industrin, fisket och annan mänsklig verksamhet ger upphov till plastskräp. Även stora plastföremål sönderdelas med tiden i mikroskopiskt små bitar. I dag är det förmånligt att producera plast men man har inte satsat tillräckligt på återvinningen av plaster. Julia berättade att man inte kan avlägsna mikroskräp från havet på något som helst sätt och att det därför skulle vara viktigt att förebygga nedskräpning. Man borde effektivera återvinningen och utveckla ersättande material, men dessutom borde man avlägsna mikroskräp ännu effektivare i reningsverken genom att förbättra filtreringstekniken. Det skulle också vara viktigt att fästa mer avseende vid styrningen och behandlingen dagvatten i processen.
Trots att man i dag satsar på miljöfostran och folk är allt mer medvetna om hur viktigt det är med återvinning, har forskaren en önskan: det krävs omfattande reglering som grundar sig på lag på EU-nivå för att man ska kunna lösa problemet med mikroskräp.