Eutrofiering är Östersjöns största problem och en följd av näringsbelastningen från mänsklig verksamhet. Belastningen härstammar från jordbruket, de kommunala avloppsvattnen och nedfallet från luften. Kväve och fosfor är de viktigaste näringsämnen som förorsakar eutrofiering. Från Finland kommer årligen ca 600 ton fosfor och 13 000 ton kväve ut i Finska viken. Den största belastningskällan är jordbruket, som står för 60 % av fosforutsläppen och 47 % av kväveutsläppen i Finska viken. Fosfor- och kvävebelastningen från de kommunala avloppsvattnen har minskat i och med att reningen av avloppsvattnen blivit effektivare.
Man kan förebygga erosion och utsköljning av näringsämnen från åkrar genom att anlägga tillräckligt breda skyddsremsor och skyddszoner. Skyddszonerna är områden med växtlighet som byggs i åkerkanten utmed åar och andra vatten. Växterna i skyddszonen binder näringsämnen, ökar den biologiska mångfalden och gör landskapet mångsidigare.
En våtmark som byggts intill ett dike binder effektivt näringsämnen som sköljs ut från åkrar och ökar den biologiska mångfalden. Våtmarkerna dämpar också toppflöden och gör vattenföringen jämnare, och då minskar erosionen. Till och med en liten våtmark på ett litet avrinningsområde kan lokalt ha en stor betydelse som bindare av näringsämnen. För att en våtmark tillräcklig effektivt ska kunna binda näringsämnen bör den vara tillräckligt stor i förhållande till avrinningsområdet och flödet genom den tillräckligt långsamt. Krökar, bottendammar och växtlighet bromsar upp flödet.
Vi använder varje dag flera olika kemikalier, som slutligen hamnar i vattendragen. Tvättmedel, kosmetik och andra kemikalier i hemmet innehåller ett stor antal olika ämnen, av vilka somliga är nyttiga och oskadliga men andra skadliga eller rentav giftiga. Fastän avloppsvattnen renas effektivt sönderfaller inte alla ämnen i reningsprocesserna. För miljön skadliga ämnen kan påverka vattensystem redan i små koncentrationer. Somliga sönderfaller långsamt eller inte alls i miljön och kan då ansamlas i organismer och anrikas i näringskedjan.
Du kan minska belastningen på Östersjön genom att minska på den mängd kemikalier du använder. Undvik att använda starka kemikalier och välj i stället milda, miljömärkta produkter som bryts ner i naturen. Det lönar sig att tvätta mattorna på landbacken och se till att inte heller annat tvättvatten kommer direkt ut i vattendrag.
Belastningen ökar om du kissar i havet eller en sjö. Töm alltid båtens septitank i sugtömningsanordningar i båthamnar. Det bästa alternativet på sommarstugan är en torr- eller komposttoalett, för vid kompostering kommer näringsämnena i omlopp.
Östersjön belastas också med olika läkemedelsrester. De läkemedel vi använder utsöndras i urinen och hamnar via avloppsnätet i avloppsreningsverken. Det är svårt att ta tillvara läkemedelsrester i reningsprocesserna, så en liten del av läkemedlen kommer ut i vattnen.
